Sabrina Palm

jag har fet ångest. precis som vanligt vid den här tiden. och nu ligger jag här igen, för andra eller tredje natten i rad. rilles soffa. vad som gör att jag inte kan sova bredvid honom vet jag inte. tycker ju om honom så jävla mycket. förstår inte heller varför nätterna ska va så jävla långa, jobbiga och gråtfyllda. beller jo, jag förstår visst. efter förträngning av de jobbigaste tankarna under dagen, kommer allt som en jävla bomb på natten, då alla sover. det är knäpptyst. och man känner sig så fruktansvärt jävla ensam.