LCHF före och efter, 2 månader (Mest öppna inlägg, ever!)
(Obs, detta är en helt annan sida från mig, att vara såhär öppen med saker är ett stort jävla framsteg, jag är inte trygg i mig själv, så läs snabbt för imorgon kan detta inlägg vara borta. Men ett stort tack till Martin som gav mig tillräckligt med självförtroende att lägga upp detta)
Någon sa till mig att förra året runt denna tiden, så var det sista jag ville att gå ner i vikt. Jag tyckte större va fint, och större är fint på rätt ställen! Kanske hade jag intalat mig själv att jag aldrig någonsin skulle skaffa motivation för att förändra min livsstil. Men för ett tag sedan togs ett kort som fick mig att inse vissa saker. Att fyfan vad jag hade gått upp i vikt. Och snabbt som fan dessutom. Sista två månaderna när jag bodde med Erik hade jag svällt upp som en jävla ballong. Stillasittandes LoL spelande, pasta och ett halvt kg ost 24/7 satte sina spår. Och skulle jag fortsatt sådär hade jag säkert vägt runt 80 kg nu. Och som 165 liten filippintjej är det inte speciellt attraktivt om du frågar mig.
Ja, så atte.. det har gått två månader. Detta är något av de största jag någonsin åstadkommit i mitt liv. Har aldrig haft en så stark vilja att kämpa för. Någonsin. Har inte heller velat skriva mycket i bloggen då jag vart rädd för att det skulle bli en epic fail ännu en gång.
Någon sa till mig att förra året runt denna tiden, så var det sista jag ville att gå ner i vikt. Jag tyckte större va fint, och större är fint på rätt ställen! Kanske hade jag intalat mig själv att jag aldrig någonsin skulle skaffa motivation för att förändra min livsstil. Men för ett tag sedan togs ett kort som fick mig att inse vissa saker. Att fyfan vad jag hade gått upp i vikt. Och snabbt som fan dessutom. Sista två månaderna när jag bodde med Erik hade jag svällt upp som en jävla ballong. Stillasittandes LoL spelande, pasta och ett halvt kg ost 24/7 satte sina spår. Och skulle jag fortsatt sådär hade jag säkert vägt runt 80 kg nu. Och som 165 liten filippintjej är det inte speciellt attraktivt om du frågar mig.Ja, så atte.. det har gått två månader. Detta är något av de största jag någonsin åstadkommit i mitt liv. Har aldrig haft en så stark vilja att kämpa för. Någonsin. Har inte heller velat skriva mycket i bloggen då jag vart rädd för att det skulle bli en epic fail ännu en gång.
17 juli - 17 september
(ignorera mitt stökiga rum, HAHA. Och sen, bilderna jag tog igår eh dom mörka är en printscreen från en video. Jag pratar massa skit så ville inte lägga upp.)
Okej, jag vet, jag ÄR inte pinnsmal, och vill inte vara! Jag vill nog mest säga att HELT SERIÖST. Om jag klarar av att göra detta, så klarar nog tamejfan alla det. Och ja, jag har fortfarande en bulle på magen, eh som jag har haft sen jag var tonåring. Jag har haft sjuka komplex då min dåvarande kille alltid skulle påpeka min bulle på magen. Hur gammal var jag, typ 14?
Min målvikt har förändrats stegvis, vilket var ett bra sätt att hålla motivationen uppe. Jag hade en målvikt på 67, alltså 5 kg mindre än vad jag vägde i början på sommaren. 72-67-65-62-59! En gång i tiden vart jag pantad, seriöst. Jag ville gå ner åtminstone 10kg på en månad, började äta pulverdieter som förövrigt gav mig ätstörningar och en jävla massa ångest. Men visst gick jag ner, typ 8 kg på et månad? RÄTT så sjukt.
Vafan skall vi dra för slutsats här då. Okej, jag har inte nått min målvikt, den har förändrats igen till 57. (17 oktober) Men nu är det tuffa tag. Det är som sista kilona som är de värsta. Det vet väll alla. Och hur tränar jag då? Jag tränar inte ett piss. Men jag har (iaf i början) promenerat en del, gått till skolan, gått till affären. Istället för att ta bussen. Sket i att köpa ett busskort för att jag skulle bli illa tvungen att gå. Nu har jag dock köpt busskort och hamnat i det träsket igen. Men nästa vecka tänker jag köpa ett gymkort på sportlife tillsammans med Sofie, för det är dags att börja träna. Hålla konditionen uppe och MÅ BRA! Jag kommer inte sluta med LCHF, this is my life! Jag är gjord för att äta den kosten. Kanske inte resten av livet, men så länge jag mår bra av det.
ALLT HANDLAR INTE OM HUR MAN SER UT, JAG VET! MEN ATT TRIVAS MED SIG SJÄLV OCH SIN KROPP BETYDER JÄVLIGT MYCKET, ELLER SÅ KAN VI LJUGA OSS SJÄLVA I ANSIKTET TILLS DEN DAGEN DÅ VI SITTER DÄR MED ETT FALSKT LEENDE. DEN DAGEN DÅ DU INSER ATT DIN KROPP TAR SJUKT MYCKET STRYK AV ETT OSHÄLSOSAMT LEVERNE!
p.s Jag vill inte sätta mig på någon, och inte predika över huruvida du skall må bra. Alla människor är olika och alla människor är vackra, större som små. Och om magen glad, är människan glad eller något. Men jag är inte en av dom.
Okej, jag vet, jag ÄR inte pinnsmal, och vill inte vara! Jag vill nog mest säga att HELT SERIÖST. Om jag klarar av att göra detta, så klarar nog tamejfan alla det. Och ja, jag har fortfarande en bulle på magen, eh som jag har haft sen jag var tonåring. Jag har haft sjuka komplex då min dåvarande kille alltid skulle påpeka min bulle på magen. Hur gammal var jag, typ 14?
Min målvikt har förändrats stegvis, vilket var ett bra sätt att hålla motivationen uppe. Jag hade en målvikt på 67, alltså 5 kg mindre än vad jag vägde i början på sommaren. 72-67-65-62-59! En gång i tiden vart jag pantad, seriöst. Jag ville gå ner åtminstone 10kg på en månad, började äta pulverdieter som förövrigt gav mig ätstörningar och en jävla massa ångest. Men visst gick jag ner, typ 8 kg på et månad? RÄTT så sjukt.
Vafan skall vi dra för slutsats här då. Okej, jag har inte nått min målvikt, den har förändrats igen till 57. (17 oktober) Men nu är det tuffa tag. Det är som sista kilona som är de värsta. Det vet väll alla. Och hur tränar jag då? Jag tränar inte ett piss. Men jag har (iaf i början) promenerat en del, gått till skolan, gått till affären. Istället för att ta bussen. Sket i att köpa ett busskort för att jag skulle bli illa tvungen att gå. Nu har jag dock köpt busskort och hamnat i det träsket igen. Men nästa vecka tänker jag köpa ett gymkort på sportlife tillsammans med Sofie, för det är dags att börja träna. Hålla konditionen uppe och MÅ BRA! Jag kommer inte sluta med LCHF, this is my life! Jag är gjord för att äta den kosten. Kanske inte resten av livet, men så länge jag mår bra av det.
ALLT HANDLAR INTE OM HUR MAN SER UT, JAG VET! MEN ATT TRIVAS MED SIG SJÄLV OCH SIN KROPP BETYDER JÄVLIGT MYCKET, ELLER SÅ KAN VI LJUGA OSS SJÄLVA I ANSIKTET TILLS DEN DAGEN DÅ VI SITTER DÄR MED ETT FALSKT LEENDE. DEN DAGEN DÅ DU INSER ATT DIN KROPP TAR SJUKT MYCKET STRYK AV ETT OSHÄLSOSAMT LEVERNE!
p.s Jag vill inte sätta mig på någon, och inte predika över huruvida du skall må bra. Alla människor är olika och alla människor är vackra, större som små. Och om magen glad, är människan glad eller något. Men jag är inte en av dom.
Kommentarer
Postat av: sofie
du är helt otroligt duktig älskade vän!! fin människa! puss
Postat av: Cristina
vilket jobb! det bästa är att du verkar må bra av din nya kost och det är det viktigaste. bara man själv vet när ens kropp mår bra. Vill tillägga att jag alltid tyckt och tycker att du är jättevacker. Vilken storlek du än har. Du är fin inside out helt enkelt <3
Postat av: Cecilia
Du e grym!!
Postat av: carro
HERREJÄVLAR! Sjukt bra jobbat! :)
Postat av: Fanny
Asbra gjort! Du inspirerar mig :)
Trackback
