Ödet.
Packad och övertygad om att något var väldigt väldigt fel, gjorde han så mot mig för att jag skulle bry mig? Eller gjorde han så för att det var så han kände? Stoltheten fick jag svälja. Självklart var det där okej, dom var ju bästa vänner.. Väl där ute erkände du allting. Jag hade rätt!
Det slutar med att vi möter upp den andre och jag inser att jag kan inte kunde sjunka lägre än såhär. Du tittar på mig som om jag vore ett jävla freak. Som om JAG hade sårat dig. Då insåg jag att jag inte hade respekterat mig själv, att jag låtit dig behandla mig så jävla illa. Mådde piss ett tag, inte för att jag förlorat dig, utan för att jag förlorade mig själv.
Men idag känns det rätt, så jävla rätt.
Kommentarer
Trackback
