Fyrtiotre
Du viskade något i mitt öra som jag minns med glädje: ’’jag vill bara rymma till någon vackert ställe där kärleken är något accepterat och bara få alla minnen raderade. Jag kommer aldrig glömma denna sats med ord som bildar en sådan betydelsefull mening, för dig och för mig. Precis så kändes det för mig, som om din dröm blev min dröm, en dröm som vi sedan kunde uppnå tillsammans. Vi var på ett ställe där kärleken var något accepterat, för mig och dig, det var det enda som räknades.
Kommentarer
Trackback
