Sabrina Palm

Det är läskigt hur något äter upp mig från insidan, kanske är det bara det mörker som är påväg och lägga sig över oss?



Jag funderar varje dag på hur min dag varit ifall inte världen varit så grym!
Jag är inte den enda som känner ångest över att man själv vet att man kan få ut mer av sin vardag.
Men vad gör man? Man ligger i sängen, sitter här och ruttnar bort.
Snart kommer den kalla vintern, med snön som blir slask.
Vintern är mycket vacker på sitt sätt, men det är inte som förr, under min barndom var vintern något extra, man lekte i snön, man åkte pulka, hade låtsas te-rep med sina vänner framför en öppen brasa, men vad är det nu?

Det är skillnad, mellan mörker och ljus, en sådan stor skillnad, ge mig sommar, glädje och frihet.
Borde man inte tänka positivt? Det är inte långt kvar till studenten, men jag ser inte fram emot det, det enda jag ser fram emot är sommaren, men mina vänner och med min älskade?

Sittandes i en bil tillsammans med mina vänner, ett flertal flak liggandes i bagaget, hög musik, skratt och jubel, men framförallt väntan på något stort, som bara blir större, där är ingången *pekar* nu ser man ser alla fulla och även nyktra människor men väntan i blicken och kroppsspråket..väntan, slå upp tältet, bilda campet, hänga runt och se sina favaorit artister, sätta på björn rosenström - hultsfredsfestivalen, ja exakt.. ni vet vad jag pratar om - HULTSFREDSFESTIVALEN, se..
är inte det bara nyckeln till friheten som sedans göms in bakom stänga dörrar, när mörkret faller åter.

Inget annat nu, för jag tar slut här och föds på nytt när knopparna på träden, på buskarna och blommorna slår ut.

God Natt!

jag kokar blod inom mig.
’’jag lär mig av mina misstag’’ skitsnack!

jag är så förbannad och såhär förbannad har jag fan inte varit på jävligt länge.
alla ska vara så snälla och inte säga ett jävla skit, samtidigt som någon idioter slänger ur sig ’’vi ska vara ärliga mot varandra’’ det enda folk gör är att knipa käft och gå vidare som ingenting har hänt, men nu börjar fan bägaren rinna över. nästa gång skall jag häva ur mig alla jävla spydigheter jag känner inom mig, jag skiter fullständigt om jag förlorar alla mina vänner pg.a det. för om dom självla aldrig mognar och inser hur patetiska deras liv är, är det fan inget att ha för mig ska jag tala om.

att människor aldrig kan lära sig att tänka själva, utan måste ha andras sett att se på det.
TÄNK SJÄLVA, försök tänka dig in i den andres situation, men om du är helt handlingsförlamad så förstår jag om det inte funkar.

världen är full av idioter och jag är inte färdig än med att förgöra dom.
jag må vara idiot ibland. men detta är ju förihelevet pinsamt!

lita inte på någon, lita bara på dig själv.
för man ser igenom er, för ni är så genomskinliga och har tappat all er stolthet som ni tidigare har haft.
det är bara sådana människor som jag som ser, som bejakar och som någon gång kommer att tröttna.
till slut är det kanske bara jag ensam kvar, men sannolikheten är att det blir tvärtom.

   
Och vet ni vad det värsta är, jag hade fått praktik på www.rockfoto.nu av Emma Svensson ifall jag bott i stokholm.

Ge mig en öl att dränka mina sorger i!

Hej!

Du viskade något i mitt öra som jag minns med glädje: ’’jag vill bara rymma till någon vackert ställe där kärleken är något accepterat och bara få alla minnen raderade. Jag kommer aldrig glömma denna sats med ord som bildar en sådan betydelsefull mening, för dig och för mig. Precis så kändes det för mig, som om din dröm blev min dröm, en dröm som vi sedan kunde uppnå tillsammans. Vi var på ett ställe där kärleken var något accepterat, för mig och dig, det var det enda som räknades.