Sabrina Palm

varför i helvete kan jag inte bara glömma det, du har sagt flera tusentals ggr att du inte menade det..
liksom jag, jag klarar inte av att bara utelämna det, förtränga det..
och det känns som det kommer ta död på mig, på oss, sakta men säkert..

det är inte detta jag vill, det är inte så jag vill ha det..
en del av det jag tycker var det vackraste i mitt liv har förstörts, det band som höll oss samman.
något som gjorde så att både du och jag öppnade oss för varandra, men nu..
är jag instängd som alltid, vad tänkte jag på egentligen?

jag ville inte att detta skulle hända, jag tänker på det hela jävla tiden..
varje timma, minut och sekund som går.

det är detta jag alltid pratar om, varför skall allt man uppskattar här i livet, allt det man tycker är något vackert, förstöras så lätt, detta krossar mig.. i småbitar. om och om igen.

just nu känns det som ingenting kommer bli som förut.
ödet?

jag är ledsen, förlåt..