Du kan aldrig förutspå eller bestämma din framtid. Tider förändras inte, vi förändras. Jag kommer att sakna att ha dig bredvid mig när jag vaknar, jag kommer att sakna att ge dig massa pussar och pilla dig i håret när jag säger adjö innan jag beger mig till jobbet, men jag kommer framförallt att sakna dina omfamnade armar runt mig när John blund hälsas välkommen. Jag gav alltid upp på kärleken tills jag träffade dig, känner jag mig som en jävla tönt för första gången på flera år. Hur kunde allt starta så fel men ändå kännas så jävla bra?

Jag bryr mig inte om några regler, hur man beter sig, vad man ska göra och inte göra när det gäller kärlek. Jag kan ligga på soffan med dig och kolla hundra filmer, jag kan sitta över matbordet, ge ett leende och inte säga ett ord, jag kan lyssna på dig när du berättar något helt ointressant, jag kan göra allt bara för att få vara i din närhet. Och om två personer älskar varandra har det alltid ett pris. Ett pris värt att betala för att få uppleva de stunder som är det bästa med oss. Att alla goda stunder måste krossas av något som den stora lagen är fel. Jätte fel. Det finns ingen felfri kärlek, det finns ingen kärlek utan hat, det finns inget varmt utan kallt, det finns inget vitt utan svart, det finns inget roligt utan tråkigt och det finns ingen himmel utan helvete. Det är den stora lagen för hela vår existens.

Vi har nått en punkt i livet där våra val påverkar oss som människor. Jag kommer aldrig att säga att jag inte vill ha en framtid med dig, jag kommer aldrig säga att jag inte älskar dig, för om jag skulle det, skulle jag ljuga mig blå, fått min näsa att växa och tungan bli svart.

fucked up rules, fucked up jävla distans.